Whydobirds ~*

Jag förstår inte hur jag tänker alls längre. Jag orkar inte träffa någon.  Jag orkar inte studera. Inte heller orkar jag ha kontakt med den jag älskar. Jag kommer  höja muren runtom mig så jag inte hittar ut sedan. Jag vill inte det här, jag vill inte alls ha det så här. Jag vill vara som förut, varför blir man så tragisk när man älskar någon? Mina ögon är rödsvullna och ögonen har tappat glansen. Vikten går fortfarande ner, dock är väl det bara bra? Fryser konstant och känner mig forever alone. Dåliga tankar kommer varje minut, tankar om självskadelse och död. Fun.