Whydobirds ~*

Vet du den där jobbiga känslan, när ingenting känns rätt, men det finns ingen anledning att det ska kännas så?

Som att allt bara känns meningslöst och miserabelt.

Jag saknar min pojkvän, och att jag kanske inte får träffa honom på ett tag gör ont.

Jag vill studera,, vill lära mig saker. Men saknar motivatitionen helt.

Och att känna sig ful, bedrövlig och oförstådd. Utnyttjad, missförstå, och obekväm med vem man är och hur man ser ut. Ty hur förjävligt är det - i jämförelse - med allt annat som finns?

Jag vill ut, bara gå ut, prata med någon som bryr sig. Någon som på något sätt förstår. Fy fan.