Tankar och Ludvig.
Jag ser hur jag själv dör ut
jag ser hur jag kämpar för att glömma och sluta minnas
jag känner hur jag försvinner
och blir något som inte är Jessica
jag vet att jag förändras
jag ser hur jag blir den ingen vill ha
jag märker själv
att jag inte ens tycker om mig själv
och om inte ens jag
tycker om mig
hur ska jag då få någon annans kärlek?
Att tänka är inte bra,
men av mitt nuvarande projekt får jag väldigt ont i min höger tumme, smärtsamt.
Jag lyssnar på Ludvig, hans röst får mig att tänka på annat. På fina saker, och smärtfulla saker.
Men jag är glad, för imorgon får jag se honom med. Jag längtar så det är konstigt att jag längtar så mycket.
Det låter som att jag ska på värsta träffen med killen jag är kär i. Som att man vore kär i Ludvig. Fast det är jag kanske. Kär alltså. Fast, inte i Ludvig, vad jag vet. JCA. Fan. Nej, Ludvig.
Kommentarer
Trackback
