Tack pappa.

Jag är faktikst, så jävla lycklig över att min pappa är min pappa. För att han förstår mig, för att han tröstar mig och pratar med mig om det här. Han säger saker som andra ännu inte sagt, och han säger sånt som jag vet men inte själv förstår. Och fast det har varit jobbigt i över tre veckor, snart fyra, så förstår han och anklagar mig inte för det. Han är fin. Världens bästa pappa faktiskt.
Jag tycker inte ens det är jobbigt att gråta inför honom när han ser på mig och ser hur jag mår. Han är också väldigt fin för han har köpt mig tre chokladkakor den här veckan.
Jag älskar dig pappa. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0