Looking for you in the sky; but you don't belong there

Vet inte vad jag skulle ge för en ärlig chans. Men vem är jag att säga,
bara att fortsätta glömma.
Hör telefonen ringa men orkar inte svara. Du ser mig gå. Hör dig säga mitt namn men orkar inte känna. Inget känns längra lika bra som då. Funderar på att förändra alla minnen som var. Att måla alla tankar i min tro. Det finns inget jag orkar ha kvar. Därav kommer jag aldrig finna ro.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0